ibland måste man låta hjärtat tala

Imorgon är det skoldags för mig igen. Skönt att komma igång, är lite bitter över att jag inte kunnat plugga över sommaren som jag velat.

Och nej, har inte kunnat somna än. LillPrinsen ligger med hosta, så jag har sprungit och öppnat fönster, hämtat filtar, hämtat vatten, och vyssjat.
För de som missat det har han astma och låg inne för det i våras. Det var jag som låg inne med honom, åkte fram och tillbaka till akuten & till läkarbesök så det tog på oss båda. Men mest på Luddis, förstås!
Så ja, vi får se hur den här natten artar sig.

Jag har precis legat och pratat med min man. M, han är faktiskt min nu.
Fast han inte träffat min familj än, och knappt Ludde. Men jag vill ha honom lite för mig själv först.
Jag har blivit så feg med sånt där, sen Luddes pappa "drog". Jag har alltid haft svårt för att lita på folk, men efter det blev det betydligt värre. Man kan faktiskt, göra slut med folk på ett snyggt sätt. Ett schysst, framför allt.
Tjo, nu gled jag från.. Lite på folk ja. Det kallas tvivel, det där som stör - för att citera Winnerbäck.
Och jag vill inte hoppas för mycket eller börja bygga upp en fantasiframtid för jag vet ju att inget håller i längde tillsammans med mig,
men jag försöker leva här & nu.

Och här & nu - så är han min.