071109

När stormen river

När broarna brinner

När hopp och mening bara försvinner

När du känner dig liten

Och när ingen finns där

Då är du ändå aldrig ensam sålänge jag finns här

Jag kan gå hela natten ta ett flyg eller tåg

Det spelar ingen roll var du är

Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam

Så länge jag andas

Så länge mitt hjärta kan slå

Du är aldirg ensam

Glöm aldrig det

Jag gör vad som helst för dig

Det hoppas jag du vet

Om dom du litar på sviker

Om din dröm föll isär

Då kan jag påminna dig om

Hur mycket du är värd

Den där rädslan du känner

Den är inte du

Hur skrämmande det än verkar så ebbar den ut

Jag kan gå hela natten ta ett flyg eller tåg

Det spelar ingen roll var du är

Jag kommer dit ändå

Du är aldrig ensam
Så länge jag andas
Så länge mitt hjärta kan slå
Du är aldirg ensam
Glöm aldrig det
Jag gör vad som helst för dig
Det hoppas jag du vet

När du inte längre orkar

Orkar jag för två

När du inte ser någon utväg hittar jag den ändå

Du har gett mig så mycket genom åren som gått

Det största man kan få

Det har jag fått

solen stiger upp även idag

Kom hem igår, måste sysselsätta mig med nånting.
Har tvättat upp i stort sett all tvätt. Att springa upp och ner i trappor är kanske inte det bästa men ärligt? Det struntar jag fullständigt i nu.

Tog en fika med min fina vän Chris, det behövde jag. Blev väldigt snabbt, men bättre det än inget.
Lillasyster var hos mig på kvällen och tog hand om mig. Det var fint, hon är fin.
På kvällen och in på natten packade vi. Packade ner mitt liv i kartonger, kastade, rensade.
Det är lite vad jag behöver. Rensa.

Har inte gjort ett dyft idag. Lagt ut möbler på annons. Vill bara bli av med allt, nu helst.
Väntar på en leverans med flyttkartonger från moster så jag kan packa ner resten.
Måste rensa bland Luddes leksaker. Han har bebisleksaker kvar. Det känns jobbigt.

Hörde om någon marknad. Jag orkar inte gå särskilt långt men vill & behöver andas höstluft. Göra något annat. Se lite folk.

Det är inte bra just nu. Inte ens okej.
Men jag antar att jag måste klä på mig iallafall.

(Ludvig, du fattas mig.)

så länge jag lever

Ska jag leva för dig ♥

en lägenhet som luktar bebi.

Idag var tårarna nära!
Jag har äntligen fått tittat, luktat och hållt (jag snodde faktiskt tillochmed en liten puss på den söta lilla pannan) världens finaste lilla Edvin.
När världens finaste "mammaTessa" som Ludde kallar henne, öppnade dörren med lilla Prinskorven på armen trodde jag att jag skulle tuppa av.
Att något så litet kan framkalla så himla många stormande känslor! Den lilla perfekta pussmunnen, den extremt söta lilla näsan, de underbartvackrafantastiska ögonen. Dom har lyckats så otroligt bra, Tessa & Jonas.
Och som dom strålade! Det är endast och jag menar endast nyblivna föräldrar som strålar på det viset.
Åw, det var en lägenhet som luktade bebi. Som luktade lycka, som luktade liv, och kärlek.

Jag är så lycklig, jag är lycklig för deras skull för att dom äntligen, efter dom här långa veckorna får ha sin Prins hos sig.
Och jag är så lycklig för att jag har en Prins som ligger och gosar brevid mig i min säng just nu.
Jag är så lycklig för att jag är så lyckligt lottad att jag har mitt barn. Mitt älskade lilla kärleksbubbel som är allt.

Jag är bara lycklig.