fredag 14 maj 2010

inga klenisar

Efter en lååång och härlig sov&mysmorgon är magarna fulla med skinka, te, ägg och macka.
Nu hoppar vi i gummistövlar och tar på oss regnjackor för att bege oss mot Stenby gård och hoppas på att få klappa lite lamm.


Vad gör väl lite regn?

torsdag 13 maj 2010

Jag ska måla hela världen lilla mamma

Fick en hel hög med bilder på min prins idag, från hans moster. Det är hon som sitter på den bästa kameran i familjen tydligen!
Eller sitter på den gör hon ju inte..

Där var bland annat bilder på när Ludde hjälpte sin mormor att måla den nyuppsatta pärlsponten i deras hall.
Det var ett duktigt arbete måste jag säga, och en eloge till mormorn & morfarn som vågar låta Ludde hjälpa till i deras livslånga "renovering" av det där underbara huset.


Min Nya Favoritbild!
Det här är kärlek, världens bästa mammamormor
& världens bästa unge.
Världens bästa kombo!

onsdag 12 maj 2010

släpp fångarna lös det är vår!

Ludde på betessläpp i söndags, 9 maj.
Det bjöds på bulle & mjölk från arla förstås, och världens sötaste fjolårskalvar.
Mysigaste söndagsutflykten!





lördag 8 maj 2010

stressad till tusen?

Ikväll ska jag leka servitris, och servera på en 40års-fest. Ska bli så himla roligt!
Då klädseln är svarta byxor & vit skjorta, och inte svart kjol som jag är mer van vid så har dagen idag spenderats över hela stan för att hitta ett par kostymliknande byxor. Utan resultat.
Är man dessutom stor och tjock som jag är det svårt att hitta någon att låna utav, så det var lite uteslutet.

Nu har det kanske löst sig, man får se men hoppets låga har tänts.
Nu ser jag fram emot en härlig, rolig och stressig kväll tillsammans med en god vän, Chris, som har gett mig möjligheten att jobba lite extra idag.

På återseende.

fredag 7 maj 2010

allt som är bra med mig har jag förmågan att glömma bort

fredag, solsken, en lillasyster, härlig musik och fotboll. Om ett par timmar ska jag njuta i fulla drag.

torsdag 6 maj 2010

Paper Gangsta

Som jag brukar säga till min lillprins, mammor kan också bli ledsna.
Just i den meningen är det oftast när han slåss (vilket inte alls händer ofta, ungen är faktiskt 2 & ½ år) och tror att mamman är någon slags boxningspåse.

Det barnet inte behöver veta är att mamman hela tiden går runt med ont i hjärtat, och att minsta lilla får den där förbannade hamstern i magen att börja gnaga.
Och det spelar liksom absolut ingen roll, tydligen, med vad man försöker ersätta med. Fina pojkar, underbara vänner & en kärleksfull familj.
Likfan vill hamstern bara boa ner sig i lever och gallblåsa och vad som nu finns därinne i magen, för att när det minst passar dyka upp igen.

Den där jävla hamstern får mig att känna mig dålig, misslyckad, värdelös.
Att jag inte kunde hålla ihop en familj. Det är väl lätt som en plätt? Eller?
Jag kan inte ge det enda som faktiskt på riktigt i evighet betyder världen för mig, en trygghet i en kärleksfull familj. Inte med mamma pappa barn iallafall.

Någon gång lär man sig kanske att leva med det.
Och någon gång hoppas jag att barnet säger till mig att han inte alls tog skada av att slussas runt som ett visningsföremål under sin barndom.

Ikväll gråter jag en skvätt, för att sen tvinga undan hamstern för ett tag.
På söndagmorgon ska jag hämta älsklingsungen, för då är det betessläpp för kossorna på en gård här i närheten.
Sen ska jag tillbringa en vecka att pussa, krama och busa.
Och ge honom den familjen jag kan ge, en familj med mamma, mostrar, morbror & en mormor&morfar som älskar honom mest av allt.
(några tårar får bli gläjdetårar ikväll, för oavsett vad så har jag världens finaste unge.
Som säger " ä de min mamma?" när pappan ringer för att fråga om något. Världens finaste unge som får telefonen och säger "hej min mamma! ja vill komma te dej!". Världens finaste unge, är min unge!)

börja från noll

Börja på ny kula. Nystart. Nytt och fräscht.

Efter att ha bloggat för ganska många läsare i cirkus 3 år slutade jag. Bara sådär.
Kände kanske att det blev för mycket, där borta fanns det så mycket jag inte kan stå för längre.

Så jag gör så helt enkelt.
Jag startar om.

Jag tänker inte låtsas någonting längre.
Tänker inte tänka en, eller två gånger extra innan jag skriver, för att vara någon till lags.
Nu är det dags för mig att få reflektera, fråga, slänga ur mig, utan att behöva tänka på vad andra ska tycka och tänka.

För jag är jag, och jag är bra.
Nu kör vi.