söndag 27 juni 2010

skrikande barn är krävande och tysta barn är snälla

Mitt barn skriker (edit:han skriker inte som i "JAG VILL HAAAAAAA DEEEEEN!!!!" utan det här "ahihihahahhaha här kommer jag"!), tjoar och tjimmar som bara den (preciiiis som sin mamma), han är "överallt och ingenstans", han är envis som en gammal get (eller som en gammelmorfar), har en vilja av stål och lyssnar inte alltid 100 procent på vad mamman säger.
Han är alltså väldigt krävande, antar jag. Och klart som korvspa att mamman är trött som tusan (särskilt nu, med dessa arbetstider och jag är ovan!) men nogfasen är ungen snäll!

Han är mysig och pussapa och säger roliga saker.
Han brottas och bits i rumpan och skrattar hjärtligt åt sig själv.

Min fina, gulle-skatt!


1 kommentar:

  1. Svar: Klart ni ska få komma hit med tåg och hälsa på :D! Nu åker vi bort den här veckan, kommer hem på onsdag, men åker igen på fredag och kommer hem på söndagen. Efter det kan jag ses hur mycket som helst hela sommaren! När passar det för er med dina jobbtider och när Ludde är hos dig? Kram ♥

    SvaraRadera