jag saknar min Prins!

Letade igenom datorn efter lite bilder idag. Jag ska beställa en fototapet till hallen, av en bild på Ludde och mig. Dock hittade jag ingen ordentlig så jag ska bannemig kosta på oss en fotografering!

Däremot hittade jag dom här bilderna, från när vi låg inne i vintras.
Den första bilden är från när vi precis kommit in till avdelningen, och Ludde fortfarande fick andingsuppehåll ibland.
På andra bilden ville han visa plåstret han fick på fingret när dom tog sänkan dag två. Min lilla Prins!
Och mackan han gnager på på sista bilden var det första han åt på 2 dygn.

Det var så jobbigt den där tiden, att åka in och ut till akuten, bli förbaskad på läkare som inte tog mig på allvar och skickade hem en tvååring med andningssvårigheter.. Då var det lite kämpigt att vara ensamstående.
Kommer ihåg att jag ringde min storasyster, Ludde fick inte lämna rummet för alla bakterier och grejer, och jag var tvungen att kissa, flytta bilen, köpa något att äta.. Som tur var kom hon upp och låg och klappade Prinsen på kinden medans jag fick springa iväg. Det är tur att jag har sån fin familj som hjälper till och bryr sig!

Aw. Blev en liten tripp längs memory lane där, eller vad är det man säger? Haha, jaja.
Jag saknar min fina grapp massor! Förstår inte hur jag ska klara mig resten av livet (haha, iallafall till han blir typ 18) med att bara se honom varannan vecka.

Förövrigt längtar jag efter våran flytt. Det känns som att allt hänger på den där flytten. Det blir en rejäl jäkla omstart!
Jag kommer aldrig behöva ha något med det här området att göra, sålänge jag inte VILL det, som Chris sa.
Det blir inga saker som påminner om det gamla. Det blir bara nytt.
Det är dags att starta ett nytt liv, med nya minnen och nya människor. Sådetså!

Nu ska jag sussa tänkte jag va. Imorgon startar vi dagen med 20 minuter yoga, okej?

Luddis och Hedis, mina två kompanjoner.